Varje gång som jag lägger upp en video på när jag planterar om mina krukväxter får jag frågor om jorden. Vad använder du för jord? Kan jag använda gammal jord? Vad är det vita för något? Jag vet att det kan verka svårt med jord då det finns så otroligt många olika sorter, men det behöver inte vara så krångligt. Med det sagt har man också all möjlighet i världen att nörda ner sig i jord. Men det här inlägget är för er som vill veta grunderna i jord och jordval.

Det första man ska tänka på är vad det är för växt som man ska plantera. Om vi tar kaktus som exempel så är det en växt som vill torka ut mellan vattningarna och avskyr att stå i blöt jord. Det innebär att vi behöver ha en lucker och genomsläpplig jord. Vi utgår från en helt vanlig planteringsjord eller blomjord som för det mesta innehåller torv. Torv är väldigt bra på att dra åt sig vatten vilket betyder att vi behöver blanda ner något som inte absorberar vatten. Det kan till exempel vara grus, lecakulor eller perlit (det är det vita). Det gör att när man vattnar kaktusen så blir jorden inte helt vattenfylld utan rötterna har fortfarande tillgång till syre i luftfickorna som skapas.

Att bara använda vanlig planteringsjord är inget som jag rekommenderar till krukväxter. Mängden torv är väldigt hög vilket innebär att den absorberar mycket vatten och torven bryts också ner snabbt och det leder till att strukturen i jorden försämras. Ni kanske har märkt någon gång hur jorden bara har blivit som en enda hård, torr och kompakt boll? Att växa i det vill ingen av våra krukväxter.

Många frågar om man kan använda gammal jord för att plantera växter i och till det svarar jag att jord inte kan bli gammalt. Det som händer är att näringen tar slut eller att strukturen försvinner. Se till att gödsla jorden och tillföra saker som bidrar till bra struktur så blir det hur bra som helst. Sluta släng ”gammal” jord!

Struktur i jorden är väldigt viktigt för att rötterna ska få tillgång till syre. Att tillföra lecakulor och liknande gör att strukturen är lite mer beständig, detta för att de inte bryts ner. En annan sak jag blandar ner i min jord för att förbättra strukturen är orkidéjord. Den innehåller bark (ofta från furu) och tar mycket längre tid på sig att brytas ner. Barken har också förmåga att dra till sig vatten samtidigt som den har möjlighet att hålla syre till rötterna. Det blir alltså inte dyngsurt utan bara fuktigt.

För att runda av det här kalaset kan vi säga att steg ett är att förstå vilka behov växten man ska plantera har. Är det en växt som gärna vill ha jämn fuktighet och inte vill torka ut då skulle jag ta i mer bark och lite mindre lecakulor. Grunden är planteringsjord eller blomjord sen anpassar man receptet med orkidébark och lecakulor för den växten som man vill plantera.

Hoppas att jag gjorde det hela lite tydligare och inte krånglade till allt ytterligare. Känns det för svårt? Skit då i allt jag har sagt och utgå ifrån att det inte är så noga! Det värsta som kan hända är att växten dör. Prova dig fram!