Hej igen asfaltsodlaren.com det var ett tag sen! Livet pågår och inlägg skriver inte sig själva, tyvärr. Utöver att inte ha tagit mig tid att skriva inlägg är även trädgården på efterkälken i mitt liv. Det pendlar mellan otrolig stress och lycka. Lycka över det som faktiskt blir av.

Idag har jag satsat på trädgårdsarbete hela dagen vilken känns väldigt bra. Det är nog anledningen till att jag fick motivation och inspiration till att för första gången på länge logga in här och skriva av mig lite. Jag har dessutom tappat rösten så verbal kommunikation är uteslutet just nu…

Jag vill räcka ut en hand till dig med en känsla av att saker känns överväldigande. Du är inte ensam! Vi fylls hela tiden med intryck från Instagram-vänliga liv och kan därför se ner på våra liv som inte ser ut som det ”ska”. Men jag tror att både du och jag vet att livet har en helt annan sida än vad som framställs på sociala medier.

Det finns alltid saker att göra. Alltid något som jagar oss med en deadline. Att det finns saker att göra kan vi inte påverka, men hur vi prioriterar vår tid är i vår kontroll. För mig gäller det då att se på saker med så mycket självinsikt som möjligt. Jag behöver dammsuga, men min kropp behöver gräva en ny rabatt att sätta ner kronärtskockor och dahlior i. Det finns ingen annan som kan säga vad du borde göra eller hur du ska prioritera din tid. Du känner dig själv bäst. Lyssna på dig och dina behov.

Vad det gäller att ligga efter i odlandet så försöker jag ändra min approach. Istället för att jämra mig över hur många tomater som står och stampar i små krukor så försöker jag fokusera på den tomaten som faktiskt hamnar i jorden. Det är så lätt att se på alla sätt som man ligger efter. Det är mycket svårare att klappa sig på axeln för de fröer som man har satt ner i jorden. För vad är det värsta som kan hända? Att du inte får skörda tomater? Då är det tur att det kommer en ny säsong om bara några månader!

Ge dig själv en klapp på axeln, du är skitduktig.