Jag är 23 år gammal. Jag har en lägenhet. Jag har en kandidatexamen. Jag har ett jobb. Men hur vet jag att det är rätt? Ingen lär oss att skapa vårt eget liv, det är något som vi måste komma på själva. Det är bara jag som kan veta vad som känns rätt för mig, men om jag inte vet det då? Vad gör jag då?

Det känns som att jag har bråttom, livet går snabbt och jag vet ännu inte vad jag vill. Eller, vet jag vad jag vill? Är jag bara för rädd för att faktiskt satsa på mina drömmar? Tar jag den ”lätta” vägen?

Det finns så mycket som man borde tänka på när man tar stora beslut i livet. Man måste tänka på hyra, mat, lycka, glädje, utveckling, relationer, framtid, ja, allt. Men om man inte har tagit så många stora beslut så är det ju omöjligt att veta vad som är bäst för en själv. Det spelar ingen roll vad andra säger är bra för dig, för det är du som vet. Eller i alla fall ska veta.

Jag tror att man bara ska börja ta beslut. Stora som små. Det lär en att beslut har konsekvenser men att ofta är det inte så avgörande som man tror. Efter ett beslut kan man alltid ta ett annat. Man behöver faktiskt inte veta exakt vad man vill göra resten av livet när man är 20 år. Man kan byta riktning hur många gånger man vill!

I filmer ser vi livsbeslut som tas och det är stort och avgörande och ingenting är någonsin detsamma. Jag tror att den bilden skapar onödig stress för unga vuxna, mig inkluderat. Är det inte bra att bara kasta sig ut? Blir det dåligt? Jo då kastar man sig åt ett annat håll.

Jag är 23 år gammal. Jag har en lägenhet. Jag har en kandidatexamen. Jag har ett jobb. Och jag har ingen aning om det är rätt eller inte. Spänningen är olidlig.