Det har cirkulerat en del artiklar och diskussioner kring att stadsodling inte löser alla problem. Jag håller med. Stadsodling löser inte alla problem. Däremot kan stadsodling bidra till att lösa väldigt många problem som vi idag står inför i samhället. Jag tänkte försöka att förklara hur relationen till naturen och maten ökar, om vi odlar i städerna.

Majoriteten (56%) av alla människor i världen bor i städer. Alltså växer majoriteten av alla barn upp i områden med bristande tillgång på grönområden. Det kan leda till rikligt med negativa konsekvenser eftersom att människans relation till naturen läggs under vår barndom. Barn som vistas i naturen mycket har en bättre förståelse för vad den betyder, inte bara för en själv utan även för planeten.

Ett återkommande argument mot stadsodling är vikten av de svenska lantbruken. Om medierna hela tiden uppmärksammar hur bra stadsodling är riskerar samhället att ignorera hur väsentliga de svenska lantbruken är för Sveriges resiliens.

Sveriges lantbrukare är avgörande för landets matproduktion, det får aldrig glömmas bort. Men stadsodling är inte skurken, stadsodling är lösningen. Eller åtminstone en del av lösningen. Om vi kan förstärka bandet som barn (och vuxna) har till naturen och till maten så kommer efterfrågan på svensk mat att öka.

För att sammanfatta lite så kan vi säga såhär: Stadsodling är inte lösningen på allt. Men att måla upp stadsodling som en faktor som minskar efterfrågan på lantbrukets matproduktion är fel. Stadsodling kan bidra till att öka varje individs relation till det gröna och det är allt annat än dåligt.